Vemodskvinnor och mörkermän. Del 3: Smart fåne.

Ibland, eller ofta, vet jag inte om det är jag som ser mörkt på tillvaron eller om det är tillvaron som ser mörkt på mig. Blackview

(Schwarzer Gesichtspunkt. Vue obscurité.)

När jag stiger upp på morron tar det en stund innan jag kommer ifatt mig själv. Jag liksom följer efter mig själv medan kroppen sköter sina automatiska autonoma autopilotiska uppgifter, som toalett-bestyr, kaffe-kokning, slå igång routern med mera..

 Och ibland/ofta blir jag rädd för att dom här separationerna bara är början till att jag slutligen helt tappar kontakten mellan "kropp" och vadå?
"Själen", "Jaget" ? 

Åh, snart hinner jag kanske inte längre ikapp mig själv, ens på eftermiddan. Vad händer då? Upphör "varandet" och bara "görandet" blir kvar?
Kanske "närvarandet" byts ut till "dåvarandet".
Jag tror att (möjligheten till) "blivandet", för mig, redan är borta. För cirka 10 år sen, för...alltid.

Como se pyamas, Jorge?.

Nå, jag kände mig tvungen att skaffa en ny mobil, under stor vånda. Den gamla Doron krånglade. Jag fick falska aviseringar om missade telefonsamtal, den skickade spök-sms, gud vet vart. Telia trodde det var fel på telefonen och det trodde väl jag också, när jag var vid sunda vätskor. När jag trodde att jag bara skickade ett sms, trodde Telia (och tog betalt för) 5 sms. Så kunde jag ju inte ha det.

Jag försökte lite halvhjärtat undersöka den antika apparaten, men jag fick ingen ordning på det hela. Tänkte väl: Äsch, ajöss med den. Det var väl dags att gå vidare. Jag har aldrig gillat den. Jag har aldrig gillat telefoner överhuvudtaget. Dom är till för.... icke-ensamma människor med ett livligt liv.... aktiviteter, kontakter, "konversationer" och sånt dånt dära.

Och nu det finns ju en förvirrande uppsjö med olika modeller, men jag fastnade för en modell som heter Blackview, svartsyn, vue obscurité. Den är tung och kompakt o stötsäker o vattensäker (och med gorilla-glas). Men inga vänner. Naturligtvis är filhanteringen bedrövlig, men vad hade jag väntat mig av det jävla android. Jag lyckades inte kopiera kontakter o meddelanden o loggar, men vem behöver det? Ajöss med det! Det var väl på tiden. En ny fräsch start på ett solkigt slut. 

En besvikelse således, men med ett sådant namn, Svartsyn, vad kunde jag vänta mig. Blå dunster åtminstone. Möjligheter? Framförallt blev jag inte ruinerad, 1270 kr, bara trött.. Men opåverkad. Ensam i en värld av pandemi och hjärtlös kapitalism och ett växande tölp o pöbelvälde som väljer elaka clowner till sina nya hjältar. I vått och torrt. Och hallå; läste du att medellivslängden minskar, och det beror inte bara på pandemin. Vad är det som vi gör fel? Borde vi väl alla fråga oss.

What’s all this then? Sayeth the comfortable constable. Jag har länge burit mitt självmord med mig, som en nätt liten fallskärm i en prydlig ryggsäck. En räddare i nöden när kraschen blir oundviklig. En slags catcher in the rye. En skuldabsorberande sane-itary pad.