1A: Ett stilla klosterliv: Gamla träd. Är jag en traktor där motorn går, men traktorn stilla står..
1B: Dies sind Ich und meine Erinnerung-Kameraden, die Daseiner, die Gefährten-Genossen.. Jetzt im Totenland.
1C: Men vad händer med hemligheter som
slutar vara hemligheter. Jag bar i många år på en hemsk
hemlighet. Hemligheten slutade vara hemlig, o hemsk. Men bördan finns
fortfarande kvar. Hur kommer det sig. Vad består tyngden av.
Min skugga faller ifrån mig.
Faller platt till marken som ett misslyckat skämt. Har jag skrivit det förut.
Där fanns ett skämt redan innan. Är det jag som håller mig fast i min egen förbrukade börda. Var hamnar jag om jag släpper taget. Kommer jag att sväva eller sjunka.
Åh, ljuset, kompis, ljuset kommer snabbt från zenit. Är det inte hoppets stråle som går igenom världen o ljuset som skimrar över land o hav. Efter varje inlägg uppstår ett hål i själen, som om jag ryckt ut en torva. Efterhand har dock hittills alltid hålet växt igen o jag kunnat skörda nya dumhets-ord o fjantbilder o annat lock o pock o tramsångest. Jag gör som alla andra, jag gödslar med min egen skit. Vilket skulle bevisas. Det är nog inte hållbart i längden. Kretsloppet tunnas hela tiden ut. Utarmning. Achtung leute, Rumpfrissen, Achtung, Achtung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar