Liv och död 2.0

 FÖRST schampo.

SEN balsam!
Och sist: Kjell Höglund!

Jag är ensam i världen - en kosmisk solitär. 
Un soldado ansiedado.
Un seur des nuit.  
Ett ödets ironi.
En följsam flegmati. 

Sneseglare och skeppsbrottslingar hänger omkring och hoppas på tur. Och jag måste... skärpa mig. Den här bloggsoppan är uppenbarligen kokad på en spik, var det nån som sa. Det var bara delvis rätt. Den är kokad på en massa spikar. Alla spikar jag hade hemma faktiskt. (Järnspikar, vilken ironi.) Utom dom som sitter i min ki-ki-kista. Den kista som är det sista som håller ihop mig. Och den sista kyssen torkade in på min vaginakind redan 1995. Före millenieskiftet. Sen kom år tjugohundra, och det nya milleniet kom håårt, som nazityskland. Och sen kom en riktig tjottablängare till depression. 
Dans le privé, je suis pas drôle. Pas du tout, mon pou-pou.
A.I.Y.D.N.K.

Avsluta och surfa långsamt. (Simma lugnt)