söndag 18 oktober 2020

Kore wa burogu desu ka?

 

Kore wa burogu desu ka?
Det är mer än så kompis, jag skriver inte bara mellan raderna utan också mellan mellanrummen.

 Åh, nej, oktober är redan mer än halvklart! Jag som inte var klar med september än. Det får bli retroaktiviteter.. Kanske kan jag klämma in det sista idag. Eller till... nästa helg. Idag öppnade jag ett nytt paket kaffe (Gran Dia). Det brukar alltid vara en högtidsstund. Och det var det nu också. Men från och med nu är det en smaklig nerförsbacke. Smaken blir svagare o svagare ju längre tiden går. Dunstar sakta bort. Precis som både du och jag. En bör inte öppna paketen. En behöver inte heller, för minnet av smaken finns inprogrammerat för evigt i vår biologiska hårdvara. Problemet är att aktivera minnet. Och, och, och;  harar äter havre och små flickor är livliga, som John Prine skrev i en låt på albumet German Afternoons. Slog det mig. Och en dag i förra veckan var det ingen som dog av covid 19 i Sverige. Det var ju hoppfullt. Men lite senare;  5 dog. Än är det covid kvar, säger mor, än får vi gå med munskydd o flor. Och leva la vida covida. Ansiedado. Med ångest.





.

...Eh,,, DNA från en moderno svensko...

Bönder, ok. Jägare, ok. Men Yamnaya?  Hur svenskt e de, dårå?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar