=★=

2016 12 25
Hello blogg, my old friend, i’ve come to talk to you again:

  Flashback: Vaknade till en varm o blåsig o regnig julaftonsmorron. Full av spleen o leda, som en dikt av Baudelaire. Fick inte ens frysa. Att ha den mjuka morronrocken på morron orsakade bara överhettning och svettning, och ingen mys-pys-ombonad känsla. Denied. Unsatisfied. Unfound.

**
Jag tog ingen promenad på julafton för:

A solitairy walker on christmas eve, that is some lonely-looking shit you got right there, buddy-boyo…
   Men jag körde en prolle idag på juldagen, söndag, och det skulle jag inte ha gjort, för jag halkade till och trasslade in mig i stavarna och föll på en sten. Så nu har jag ont i vänster sida i revbenen, kanske en fraktur, en spricka. Men det kunde gått värre. Antar jag. Kunde fått en lunga eller kanske ett hjärta punkterat. Nu kommer jag bara att ha ont i några dagar, kanske en vecka.. Sen är allt lika miserabelt som vanligt..

Aja. På Julafton distraherade jag mig genom att titta på Quentin Tarantinos film ”The Hateful Eight”, och den var inte alls som jag trodde. Den slutar med den här okända Roy Orbison låten:

There won't be many coming home.

Och det visade sig vara en mycket passande sång, det.

Sparven om julmorgonen

                        2016 12 24 Lördag

"Jag är icke den du tror,

ty ditt öga tåras.

Jag är ju din lilla bror,

som dog bort i våras"

Zacharias Topelius, 1852

 

Diffusione urgente!

2016 12 23 Fredag. Inte fri.
Va bene? Pas bono.
  Dagen före. Åh, själ-jäveln bråkar, kallar mig prolle-stolle. Miseria.
   Det är ansträngt läge. Kroppen darrar. Försökte städa inför julafton, men misslyckades för fjärde dagen i rad. Energin räckte till att baka vörtbröd, men det blev heller inte lyckat, torrt och tråkigt, övergräddat, överkryddat, va bene! Fast det går väl att doppa hoppas poppas jag. Honung från Ukraina, bara en sån sak. 

  Skapade i alla fall nånting nytt, som inte fanns förut och inte kommer att finnas sedan heller. Bara i detta enda nu. För ett kort ögonblick var jag medveten om närvaron.

  Tillfällig närvaro av en skapande interaktion. Nu återstår en ytterligare röra att röja upp. Efter.

  Nya medfarenheter:

Oh no, lost dogs returning angry,

claiming man hath no preeminence above a beast!
Objection, your honor, that calls for speculation..
Dikthundarna är på rymmen.

Kopplen släpar på marken.

Cesar Millan, come back, all is forgiven. This as is.

---------
Kryptiska dagboksanteckningar från 16 Juli 1976:

Rolf – Rolf

Lämnade in reklamfilm till Frank.

Köpte broms, ölback.

Kratta slottsgång i rus.

P-piller 1930.

Kvavt mulet tjockt.

------------------------------------------------------
Aja; dagens musikvideo:

Tibetansk avant garde invocation jazz.

  

-------------------------------------------------------

 

I live in the blue.

    

Lost dogs & mixed blessings

  Eh, en fastedag trots allt, men gallblåsan gör sig ändå påmind, trots att ultraljudet tycks visa att allt e normalt. 

   (De e ni som e konstiga)
  Lunkade långsamt i leran. Låg sol, vacker himmel, tungt sinne.

En helga trefaldighet i idodometri och ja; Jag är idodometrisk, hela jag.
 

  
Lite tidigare plockade jag enbär i skogen, med blodiga fingrar som del-resultat. Dessa enbär ska jag använda i vörtbaket.

***
 

  

            Humidity built the snowman, 

 and sunshine brought him down.

****
   Och vidare:

Jag var ute en sväng med bilen idag. Fick lov att besöka flera affärsplatser men glömde ändå nåt viktigt. Men under tiden; Jag stiger ut och in genom vänster dörr, precis som om det alltid har varit så. Precis som om ingenting har hänt. Precis som om det vore det normala. Men de e ni som e konstiga, de e jag som e normal.

  Och svalorna kommer tillbaka till Capistrano, varje år, normalt sett. Dom har sett mycket, svalorna. Och dom förrymda hundarna.

*****
   Och dom har sett mycket, dessa ögon som nu har sett färdigt.
   Ånej, det bådar illa. Hur ska lillan orka?

Båten blåsit ut till havs. Den skeppsbrutne dör av törst, mitt ute på det oändliga, men odrickbara vattnet..

Samtidigt, under båtbottnen, passerar väldiga valar i tung tysthet.

      

Jussi Björling 1933, Allt under himlens fäste.

★ Midvinterblottningar

2016 12 21 ...
  Tog en kort och långsam promenad idag. Ville inte riskera rygg.

  Men idag var det som inget väder alls, typ noll grader. Vinden ven. Isen på gångvägarna har smält bort. Kvar ligger tjockt med vasst knastrande grus. Det sliter på skosulorna.
  Och det ser ut att bli blidväder hela vägen in i nästa å-å-ångest-år. Men kanske kommer syndernas förlåtelse, för allt illasinnat munväder, dårå.
  Ah, but the evil mouthweather befalleth all. 

And a man hath no preeminence above a beast. Vanity.

   

   Utan att jag fattat ett beslut, utan att jag riktigt märkte det, så verkar jag ha avvecklat mina dagliga stretchningar och styrketräningar. Jag undrar varför. Är det meningslöst att underhålla en åldrande kropp som närsomhelst kan slukas av livets flod?
  Jag har istället invecklat mig i moraliska dilemman. Kalla det mentala stretch-övningar, kanske. In i det sista.

   

     

**///~

Automarke freunde

  2016 12 20 > En aktiv och givande måndag följdes av en apatisk tisdag. Så går det ibland. Jag känner mig osynligt blek. Igår var det vacker solnedgång och molnen hade samma färger som mina Garamondskor; grått och rosa.

   Idag var himlen grå grå grå. Igår stötte jag på Spionen.
Idag – ingenting. Jag är dold och försilvrad.

3:19

For that which befalleth the sons of men befalleth beasts;

even one thing befalleth them:

as the one dieth, so dieth the other;

yea, they have all one breath;

so that a man hath no preeminence above a beast:

for all is vanity.

För ett par dar sen:

En märkesvän gjorde tummen upp för min bil. Det händer då och då och det är alltid värmande.

Ich habe automarke freunde. Immer etwas, oder was? Na und?

Someone lives inside me face. And it’s not mine.

Only one of us is real.
The great tit killer strikes again.

Dagsmåne.

  

Slutkläm. 

I’m here all week, thank you very much.

2016 12 18   
*
   Hundarna strövar på fälten. Vargarna spanar från skogsbrynet.

Måste skärpa mig. Bryna mig. Slipa mig. Bli en kniv.

  Jag vaknade med halsbränna. Det kan inte vara bra. En tänker ju på krånglande sköldkörtel, eller andra förbannelser, som fetma.

**

  Ute i reservatet lyckades jag fånga en spänstig rådjursfamilj på språng över fältet. Troligen på väg till gammal trädgård, där det ännu finns äpplen kvar.

Det var en väldigt vintrigt vacker syn i motsolen.

  Och i solskenet var snögubben ännu mer lik Kristusstatyn i Rio de Janeiro.

  

***

  Och trots solskenet tänkte jag på mulenhet och blev lite inspirerad och påbörjade en animation med följande text:

Fast, jag vet inte.. Kanske inte blev så – lyckat, men hör sen.

Fortsättning följer. 

Varför är himlen mulen

Solen ej mer så klar

Varför är dagen kulen

Förr den det sällan var.

Varför ska rosor dofta

Skönt som i livets vår

Varför så ofta, ofta

glädjen så snart förgår

Varför så blek om kinden

Blomstrande var du nyss

Kall blåser aftonvinden

och kall var din avskedskyss

Varför skall ödet skilja

vän ifrån vän ibland

Varför ska döden vilja

slita så många band

Varför skall livet svinna

så fort som en tanke drömd

Varför man visst ska finna

sig ensam och även glömd

Bäst som man skönast hoppas

och hjärtat av glädje slår

Blommorna börjat knoppas

skönt uti livets vår

Då kommer vintern kalla

Vintern med is och snö

Gulnade löv som falla

Blommorna vissna och dö

Varför skall löften brytas

Löften som jämt skall bestå

Varför ska vänskap knytas

den glömmes så lätt ändå

Varför ska döden rycka

blomstrande ungdom bort

Brud ifrån brudgum stycka
Livet det är så kort

Varför skall ögat tåras

av saknad och sorg ibland

Men det en gång skall våras

för mig uti fridens land.

 Författare okänd, traditionell sång. Väldans vackert rimmat måste jag säga.