Vid varje stor olycka, sjukdomsutbrott, vulkaner,
jordbävningar, bränder, upplopp, alarmrapporter, terror, krigshandlingar,
gränskonflikter, så undrar jag: Är det så här, är det nu, som jordens undergång
för oss människor och för några av oss beroende arter börjar?
Som i en apokalypsfilm. Det händer lite här, lite där. Enstaka, smått oroande händelser som först verkar som isolerade incidenter utan samband med varandra. Några få enskilda vetenskapsmän försöker förgäves larma, men ingen vill lyssna. Ingen vill se den stora bilden.
Och till slut är det försent, i eftertankens kranka likblekhet. Permafrostens fångar släpps lösa. Sprider sig över jordklotet, som illasinnade… människor.
Putsar upp och postar inlägg.
And its unhelpably so.
(Some say att jag begått ett hedersbrott (mot familjen).
Och det är klart att jag har, fler än hen känner till.
Men det värsta begick jag mot mig själv.)
Tips:
Ola Magnell, Vällingklockan, 1977
Kjell Höglund, Briljant, 1972
"Allt som är briljant är inte sant."
Med mycken möda o stort besvär.
Hyporapport: min låga kroppstemperatur verkar ha återvänt. Idag mätte jag (och kontrollmätte) 34,2 grader! Tagen cirka 10 minuter efter att jag kommit hem, lagom uppvärmd, efter en 95 minuters rask promenad med stavar. Jag kände mig ju varm, med blossande kinder och så, dock ej svettig, det var ju trots allt nollgradigt. Detta hära var ytterst nedstämmande, jag hade ju börjat hoppas att min jävla ämnesomsättning hoppat igång igen, till normal hastighet. Men jag vill fortfarande hoppas att dagens mätning var en fluke.
Vinterpudrat reservat idag.
Immer etwas, leute, immer etwas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar