Universums saknade material

.Det kommer in under dörren, det ...

> 

  Ibland, kamrat, ibland; får jag för mig att det är jag som är universums saknade massa. Så tung är jag. Det mörka materialet. Arma mater. Det går att känna o resonera sig fram till att jag finns, eller åtminstone borde finnas, om våra naturlagar stämmer. Men man ser mig inte. Never go against the family. Man kan räkna ut att jag borde finnas. På grund av min negativa kraft o inverkan på universum. Men vänta nu; beskriver jag mig som djävulen själv? Som kommer in under dörren? Nah! Naaah? The games people play.

    Undra på att min ämnesomsättning sjunker o sjunker o jag blir tjockare o tjockare o kallare o kallare. Helt utan egen förskyllan. Jag går i min levande dvala, jag är en zombie. Jag går omkring i mitt eget lilla ide, ingen idé att kämpa emot. Låt sömnen komma. Hen vet ingentinge, låt hen sova. Så länge björnen sover slås inga får ihjäl. Åh, låt idéerna sova också.

Utan idéer inga nederlag. Jag tröstar mig med visdomsord från fascistvurmaren Heidegger; 
”Das ist kein Filur, das ist mein Bruder.”

.

..