Hjärtnupet, gubevars

2016 10 29  Hjärtnupet, gubevars

  

I förrgår dök det upp en dikt i en tidning som jag råkade öppna oförhappandes. Återblick av Eva Hallor. Henne ”kände” jag en gång i tiden. Det nöp till i hjärtat. En vacker dikt. Typisk henne. Aj. Skulle ha behandlat dig bättre (om jag hade varit mer ”mogen”).
Det skulle ha varit roligt att kunna skriva ”just som jag trodde att jag hade klarat mig undan” , typ.  Men jag klarade mig nog. Tror jag. Fast inte utan välsignade blessyrer.
**
Promenaden var seg idag. Trots va-va-vackert väder. Jag kände mig illavarslande kraftlös. För att inte säga menlös.

I reservatet var det märklig fläckvis frost på morron.

 

            
Prövade att göra en gifanimation av stenraden. Bilderna blev lite för komprimerade i upplösningen, men jag ids int göra om’et. Vi säger att det var meningen att det skulle se ut precis så, av konstnääääärliga skäl.
Det ger i alla fall en känsla av mitt meningslösa projekt. Typisk jag. 

***

Hemma igen lagade jag backspegel, lite provisoriskt så länge tänkte jag, men det blir troligen inte läge att byta ut den.

 
   
Jag lyssnade på Jussi Björling i Helga Natt.
”Hoppets stråle går nu genom världen
Och skimrar över land och hav”
Vackra rader, tårframkallande vackert sjunget av en gudomlig röst.
En skulle ju önska att den där strålen av hopp skulle skimra på mig.
Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur, strålande, det hade väl inte många trott. Han blev visst lite mållös, gubbstrutten. Visste inte riktigt hur det skulle påverka hans image. Han är ingen direkt ”husgud” hos mig, men väl en kär favorit som jag lyssnat mycket på genom åren. Och märkligt nog gör han fortfarande intressant musik, om än lite enformig. Men vem är inte lite enformig i ”vår” ålder.
Igår hade jag den första gallattacken på flera månader, ännu ett exempel på en mördare som tog en genväg och hoppade ut framför mig..