Vi lever alla i Ryssland redan nu

 

Ryssland har sedan länge vandrat vid vår sida. Reglerna har anpassats. Det är inte politik som händer, det är en danslektion i transgression. Brytpunkterna knakar. Kålsoppan kokar. Punkt punkt punkt - >
Låt oss inte sätta upp oss på höga hästar själva. För minns att de som startade nationen Ryssland, på vikingatiden, var vikingar från Sverige. Från Roslagen, Sverige, de så kallade ruserna, som på gammal-gammal svenska betyder roddarna. Aja: vårt vanartiga barn som nu springer omkring o avundsjukt irriterar alla grannarna. Kanske.
Ändå finns det fortfarande svenskar som idoliserar vikingarna. Skumpåsar så det bubblar ur öronen.
Moj adress, typ:

Till de redan frälsta

       

Här en bild på min klocka, köpt på Clas Olsson. Den är död nu. Efter 5 år. Inte så illa pinkat av en trähäst.
Jag saknar denna klockan o skulle gärna köpt en till likadan. Men man kan inte gärna få allt man vill här i livet. Man måst bjuda till för att få det man vill. På mer sätt än ett.
(Notera att klockan heter "prologue". Om man ville skulle man kunna skämta om att den nu borde heta "epilogue", men så lågt kan jag inte förmå mig själv att sjunka. Jag har helt enkelt inte den tyngden..)

  Jag köpte Elis Monteverde Burrau:s senaste, den ropade ju på mig, för titeln är "Till de redan frälsta". O det är jag väl lite grann dårå. Mot min egen vilja. Jag kan inte hjälpa det. Kan, kan jag väl. Men kan jag välja vilket..
 Oklart, det här. Men EMB gör ju grov poesi-porr. Mycket finstämd. Hur kan jag skämta om det. "Porresi, poerr, pooestetik... nää. hittar ingen ordvits där. I alla fall ingen tillräckligt billig."
Åh, oemotståhndligt. Jag kan inte blåhsa ut ljuset som brinner dhär. Jag bläddrar o onanerar samtidigt. Daskar min proverbiala dosa, som vi brukar säga här på skrivkontoret, dvs jag o mina gamla egos, Det ena tokigare än det andra. Tyvärr är det den som styr skutan. O är den av oss som är ohjälpsam. Den andre är ohjälpbar. Tillsammans är vi en dynamisk duo som aspirerar på en trio. Allting går på halvfart. O lite utspätt. Det är mitt livs historia. Skoja. Det är inte den. Det är ju den som går på gatorna i staden, som en vanlig persona. Med förklädnaden på insidan. En påverkansperson. En otillbörlig. En röd fisk med mustasch sitter i fåtöljen mittemot. Skulle egentligen tagit diktamen. Men det är svårt att förstå en fisk som försöker prata på torra land, utanför sitt habitat. Fiskaren o fisken tar ut varandra. Vi saknar inte den jag var förut. Men vi saknar dom som förgäves försökte hjälpa. Dom är det väl mer synd om än mig. Inte om alla. Inte om den som köpte min oljemålning. Den fick den billigt. Jag fick ett par byxor. Eller rättare sagt; jag stal dom, rätt o slätt. På så vis vann vi båda på affären. Om jag kunde skulle jag ångra mig. Men eftersom jag inte kan det. Längre. Ha sex frågar sig någon. Nej det kan jag. Men affären är ju oavslutbar nu. Har jag kvar skisserna till målningen. IBS. Peut etre copain, peut-etre.
Ähr jag redan frählst. I så fall, behöver jag då ursäkta mig här i bloggen min. Alltid o då o då.
Ausmale diese hier:

Det negativa med "Till de redan frälsta", är ju att en irriteras av ett ohämmat ordbajseri med ytterst lättköpta, billiga ordvitsar. Det drar ner intrycket, kompis. Ibland mycket, ibland lite, men ständigt.
Typ, någon Lars Norén blir han aldrig, kanske. Kanske när han blir gammal o trött o besviken på sig själv. Ett nytt kapitel. Ett kapitalt kapitel. Se där en billig ordvits, var så god, kompis..
  Som synes äro jag icke mycket bättre själv. Jag, med mina egna billiga o vulgära ordlekar. Knappast nobelpris-material, mitt material heller. Egentligen skulle jag väl tacka för uppmärksamheten. Men det vore lite väl pretentiöst, även för mig.      Men bättre pretentiöst än tendensiöst som jag så ironiskt brukar säga till mig själv när jag klagar på bristen på uppskattning. Här kan du nicka instämmande, föreställer jag mig. 

. 

 

Igår ingenting, idag ingenting, imorron das dos dårå

   

Typ: Kan världen räddas, bääändas tillbaka tillbaka mot jämvikt, eller har vi redan passerad tippnings-punkten o måste o.bön.hörligen passera ner genom botten o ut på undersidan. Utrotningens tid har kanske börjat. Eller kanske är det här bara det sorgesamt långsamma ofrånkomliga utdöendets tid. Är det där jag har bott de senaste 50 åren eller så. Intet nytt under solen, det. Jag håller mest på med att sortera min känslor nuförtiden, kumpel. Känns det som. Jag lever i ett långsamt sammelsurium av lappri. Dörrar stängs. Landsbygder dör. Städer brutaliseras o förtätas in i absurdum. Bara de allra brutalaste orkar utöka sina revir (på di tröttas o fattigas bekostnad o liv.)

[Inserted]

   Vänta, jag är inte död, jag sover bara. Väck mig inte än. Kanske är det bara jag, som känner så, men ändå. Dagdröm eller mardröm. More of the latter.
   Jag rensar ständigt bort mina kakor, men dom kommer lika ständigt tillbaka så fort jag öppnar fönster. Är det en slags kaos-teori lika bra som någon av alla de andra. 

    Hör nu;
  Clownernas klädsel är helt annorlunda nu än när jag var cirkusbarn. Men vi känner igen dom, gör vi inte. Sminket, tok-frisyren etc. Du vet den här känslan av att det här ska vara "roligt", men skrattet liksom fastnar i halsen. Vill inte ut. Aye, aye, diese hier ist nichts zum lachen, liebe kumpel. Vi känner gott igen dom, mobbar-mobben, sadisterna. Nu styr dom världen igen. Tillsammans. The true axis of evil, generation 5.
The.funky.western."civilisation."
...

Typ hjälp mig hem, pojkar, jag är lite döende idag.
Där hemma väntar en slags slampig Siddharta. 
Och: My spirit's broke, my mind's a joke. And getting up's real hard...
Typ: "Har du ko? Har du get?"

    (Kommande attraktion:)

Och hur punkt punk punkt.
No punkt intended. Utropstecken.

Försvunnen i översättningen (övergivet inlägg)

Detta här är ett öppet blogginlägg på väg mot ingenstans. Eller mot misslyckandets stup. 

Jag såg en lucka i trafiken o gick för det. Denna gång lyckades det. Hårfint.*
 Insert crashvideo "cc09.mp4"

(tre lundellismer)

..
Köpte en ide på kredit, osedd.  quo vadis.  och kom undan med det.

B12-bomb.

Fan tro't.

Domens dag (video, text)  transfer oddjob 56..

insert animation "Putz"

Om jag sprider ordet så spricker illusionen eller sambandet..

Till de redan frälsta, och hur?

Trump dumps.

Någon såg det komma redan för 10 år sen. En man i blåjacka och hatt..
Elon Musk. Fascism becoming mainstream...Who knew?

typ arse spangled banner..

Wach und adekvat

 Viel.

Etwas böse kommt hier.

  Jag hade visst svåårt att komma över månadsgränsen, men här är jag nu, för bättre eller för sämre. Det svartnar ibland.
Tillägg nr 2: Typ så kan det gå, om inte haspen är på. Min hasp var inte på. Min perception var så att säga ofiltrerad. Jag såg allt o ingenting. Händer inte det alltför ofta. Nä, det gör det inte. Det är så att guld kan finnas överallt. Som i den här bloggen, kanske en opartisk bedömare skulle ha tyckt. Men även om så vore: Jag köpte en ny termometer. Av samma fabrikat, vilket antyder mental lättja. Vilket jag bestämt förnekar. Det var ett mentalt trick av mig. Ett av många. Jag är ju lite av mentalist. Lite mer än du tror, fucktist o denna gång fungerade det. Dagen efter, nej; veckan efter, så fann jag den gaaamla termometern. Gömmande sig i allmän åsyn, precis som jag själv. Jag blev inte arg alls. Nu har jag ju två termometrar.  Jag kunde ju inte låta bli att jämföra mät-värdena. 4 mätningar vid 4 olika tidpunkter.... Alla visade exakt samma värde. Det blev jag oförklarligt besviken över, kompis. Är det för bra för att vara sant. Är jag en konstgjord kopia av en intelligens, ett resultat av en bristfällig programmering, som inte tar hänsyn till precis allting, utan väljer ut, akter ifrån,  det som passar min ursprungliga uppfattning. Reponse: Je doute, mon pote, je doute....
Ju längre tiden går desto mer älskar jag min pappa. Samt föraktar mig själv för att jag inte visade det tillräckligt mycket medan han ännu levde. Men jag hade inte den egenskapen i min torftiga mentalist-repertoar då. Inte nu heller tyvärr. Jag är alltför subtil. Det mesta hamnar i min potta. Väl gömt i den bajs jag producerar. Vilket skulle bevisas, som man så skämtsamt brukar säga. Aj, aj, jippie. Jag lever över mina själsliga tillgångar, tror jag, fasande för den dag dessa skulder kunna komma krävas in. Har jag saldo för detta. Ja; i min potta. Är det den du tittar i just nu, mon pote. Sluta nu, för guds skull.
Something wicked this way comes.  Danger, Will Robinson, danger. It's already here. The inhuman entities. Lockerroom banters grabbing power.