Santa simplitas, companero-->

 Here it is: another funny funnel, as it were.

(En annan orerande fåntratt.)
Var kommer alla ifrån.
Från the funny funnel factory!
And tell me again, please, where is that factory located?
What country could that possibly be?

You know ;Jesus don't like killing, no matter what the reason's for.

Like, buddy, Your flagdecal won't get you into heaven any more.
They're already overcrowded from your dirty little war...

Do you really think you're going to heaven, Johnny, with a violent heart. Ahimsa? Tora Tora Tora.

Tag: 789

Link: VMA-34..Tusk 56B

 

Jubileum, ju!

    Idag är det 10 år sen jag började på den här bloggen, eller vad det här nu är.  Punkt punkt punkt. Har nåt gott kommit ut av detta. Frågetecken. Svar ja, det har det. Ett antal orgasmer. Skoja. Det som har kommit ut av detta här är som ett museum av gamla tankar. Till exempel den här. Tanken. Reliken.
  Precis som jag häller bensin i bilens tank, häller jag blogginnehållet i min livstank. Och detta håller mig i gång. Eller inte mig kanske, utan mina tankar som ju inte är mig, utan ett resultat av mitt tänkande. Mycket av det är ju dessutom stulet, vilket bekymrar mig, men jag hittar inget sätt att betala på. Utom att skapa mer innehåll. Inuti ett annat innehåll. Am I contented with the content. No, it's too much. And not enough. Me in a nutshell. Nutcracking crazy, am I not. Men, Det finns en viss försyn - i en sparvs fall. Om fallet sker nu, så ska det inte ske. Om det inte ska ske, så sker det nu. Om det inte sker nu, så ska det ske. Beredskapen är allt. Eller hur. Mutta: Ei tänään, kaveri!
   (Sparven om julmorgonen, Topelius)

Eh, en av mina favoritfilmer, av orsaker som bara dom som känner mig vet om. The horror..

Irant 1C Ladies and gentleman.

 

Hatten av för gamle herr C. (Och hur!)

 Insert Scully 3B gif.

Void.

Jaa, o jag har planer för detta inlägg men, jag tror att de fina planerna håller på rinna mellan fingrarna. som oduglig gammal sperma.

Insert this,, 

last chance texaco, 

I can hear the grass grow..

one's too many and a hundred ain't enough, Nick Lowe 1982

Selfmastery-man..

animatione.

are you and me both animated.?

oder: bin ich die eine?

Försööökte göra en animation av gamle herr Coe, men den bleeev inte bra alls. Dock något bättre än animationen av mitt liiiv, som någon annan än jag själv, kanske gud, gjorde. O som jag verkar fastritad i. Visserligen en lååång animation, men ändå. Repetitive kompis, not repentative.

Jag fick ett meddelande: "Din valuta är ogiltig här."

Jag svarade: "Elfo loco, senor.."

(Vilken mardröm, kompis.)
Evighets-Gehenna.

Du kannst nicht mehr spass

Ku: Osäkerhetspolisen knackar på mitt fönster.
Lo: Some guys they just give up living and starts dying little by little,   piece by piece.
Pa: Some (other) guys come home from work and wash up and go racing in the street. Avec larmes.
Fi:
Vilket rätte-snöre.. (selbst gestaltet..aber doch)
Sista fyllan. Har dom slutligen lärt sig simma, sorgerna, eller har dom bara skaffat sig flytväst. Till den som har skall varda givet. Från den som intet har, skall allt tagas. Rättning i ledet. Eländig söker sällskap. 
Tie me kangaroo down, sport. 
But don't come-a-cowboy with me, sunny jim...
Insert Stiliga Augusta 1946..

(inserted,  as promised)

Note to self: Stop saying baby, baby!  Bäst före datum: passerat för väldigt länge sen, hörrödu.

-> En lite profetisk sång från JJ Cale, anno 2009

Strange days

That's coming on us

Strange ways

This time of ours

There is no meaning

For this to happen

Strange days

It seems so far

Used to be

Everything was falling

Right in place

Where it all would be

So those changes

I sometimes wonder

Could I get back

Where we used to be

Strange days

That's coming for us

Strange ways

This time of ours

There is no meaning

For this to happen

Strange days

It seems so far

There is no meaning

For it to happen

Strange days

It seems so far

Strange days

It seems so far

Kaffi mit käse; ja ja; das ist gut genug.

  Var det  längesen jag publicerade nåt. Men inte länge sen jag skrev nåt. Jag vet inte, det är alldeles för mycket metaforer i luften. Som surrande o irriterande drönare, potentiellt dödliga. Men liken är ändå fler än dagens liknelser. Jag känner liksom "come back to us, Barbara Lewis Hare Krishna Beuregard." Jag bekämpar håglöst mina svagheter med gymnastik, styrketräning, karate o teater. Det är många långa arbetspass, men goda kamrater. Vintern är hård, men isen bär, försöker jag symboliskt inbilla mig. Inget ont som inte för nåt gott med sig, som jag så skämtsamt försöker illustrera. Det är en svår balansgång mellan fåniga o banala sarkasmer o subtila ironier. Vilket skulle bevisas, kumpel.
  Är det verkligen jag som sine bracis ambulare här. Jag menar: Ambulare necesse est, bracas gerere non necesse est.  Slog det mig idag. Este vere ego, typ. Jag låter den frågan hänga i luften så länge. Så länge den hänger i luften har jag hopp om svar. Jag försöker att inte lyssna efter dunsen när den faller ner på marken. (Det går väl... så där)
  (Nya friska tag: -Det var en läsare/tittare (kein kumpel von mir) som skrev till mig o frågade om jag var medveten om att det finns en bild av en vagina i en av mina filmer. Ja ba: VA!? Vilken film kan det vara. Kan det vara en bild av min egen vag. (typ: ångest) . Men det var nog ett skämt. Frågan är: på vems bekostnad. Frågan är om det var mitt eget skämt. Jag får väl tröska igenom materialet. (Nån gång).. Eh! Nu slår det mig att det skulle kunna vara en läsar-reaktion på att jag skrev "sine bracis ambulare". O varför "råkade" jag skriva just det. Just dom orden. Det får jag nog aldrig veta. O vill kanske inte veta. Bättre göra än veta, baby.)
Stjärna punkt stjärna.  
So; you're telling me there IS a chance? Baby.

(-In this time and space continuum, hum-hum, there is only one baby here, and it is not me.)

Assume this, periscolaire, ma chere...

  Jag antar, tror jag, att jag, i alla fulla fall, föll över till andra sidan av års-strecket. Så att jag nu, helt utan egen förskyllan, i fyllan o villan, befinner mig i det "nya" året 2026.
(Åh; men det var sprillans nytt bara en kort stund. Året åldras snabbt. Har det redan passerat bäst-före-datum.)
  Men, eh en råkade väl snubbla till; Häpp! Nytt år. Så hur känns det, copain. Hur känns det. Rätt tveksamt. Som att vara inne på okänt område, o fråga sig själv; vad är det för regler som gäller här, egentligen. Har jag gjort en åsna av både mig o dig. Är jag då alltid äldre än året, så att säga. Om än aldrig så lite. Evighet; vart tog du vägen..
  Nytt för i år: Lyckades faktiskt laga min slappa backspegel, den som Långa Farbrorn knäckte. Dock är det skruvning i plast. I åldrad plast. En smäll till, så är det köört. Han är dock föörlåten, det kan inte vara så lätt att i trånga utrymmen ha full kontroll över såå låånga leemmar. Jag menar: jag har det inte alltid heller så lätt, trots min nätta lekamen, baby. O ännu värre är det ju med min större andliga lekamen. Där krockar klumpiga jag hela tiden.  Jag har ärr som bevisar det. Ärr, kumpel! Ärr. Gränsöverskridande ärr. Slagfälts-ärr. På fler ställen än ett.
Är jag en elefant i en porslinsbutik. Var jag mig i världen än vänder så har jag ändan bak. Den sticker ut. Som på Jesus åsna.
  Mina inlägg är inga skulpturer. Det bara känns så. Skulpturer in spe, visserligen, men inte desto mindre. Kan någon bry sig mindre än jag själv. Svar: ja. Jag är ett ofrivilligt offer en gigantisk...förbryelse.

Men du: Förvänta dig det oväntade innan det oväntade förväntar dig.

Eller ord med samma betydelse. Som de föregående.